The beginning…

Så här såg jag ut när jag började blogga för första gången. Ojojoj, tänker ni kanske nu, redan på 80-talet, hon var verkligen före sin tid! Men nä, jag varken kunde skriva eller drack vin på den tiden. Jag kanske inte heller kunde klä mig särskilt 80-talstroget 2006, men det här är hursomhelst taget på en 80-talsfest hösten 2006 i Jönköping. Jag vet inte om det berodde på kläderna eller bara att jag var för ocool överlag, men den här festen slutade i alla fall med att jag stod vid sidan om ett bord, där ett stort gäng klasskompisar satt ner och pratade och skrattade. Jag stod liksom och hängde lite ledigt mot en stol eller nåt, för att det skulle verka som att jag var en del av gemenskapen. Jag kommer särskilt ihåg att folk skickade runt ett par konstiga glasögon som alla provade, och varje gång någon provade dem så skrattade alla andra åt hur knasigt det såg ut. Jaha, tänkte jag, detta är väl ett bra sätt att bonda med mina klasskamrater då, se lite tokig ut i ett par glasögon. Ice-breaker. Så jag plockar åt mig glasögonen när de kommer förbi mig och sätter på dem. Slänger kanske in en lustig min också. Och inte en enda person kring bordet skrattar. Det var ett riktigt jag-vill-bara-att-marken-öppnar-sig-här-och-nu-och-slukar-mig-ögonblick. Så jag försöker låtsas som ingenting och smyger därifrån, inte för att jag egentligen tror att någon märker att jag går, och sen går jag hem och känner mig ensammast i världen ett tag.

Detta är alltså när jag fått för mig att flytta till Sveriges frireligiösa fäste för att plugga. Det går inte så bra. Istället kollar jag Gilmore Girls nätterna i ända tills tidningsbäraren smäller i brevlådan utanför och jag inser att det nog är dags att sova. Skolkar från skolan på dagarna. Känner mig instängd men samtidigt avskuren från resten av världen. Den enda som gör att jag inte blir en fulländad enstöring som går omkring och muttrar för mig själv på stan är Johanna som jag bor med. Hon gör livet mycket bättre. Men det är i alla fall här någonstans som det händer: Upptäckt av fenomenet Blogg. Och detta är alltså på bloggstenåldern. En klasskompis berättar att hon har startat en modeblogg och att man tydligen kan tjäna pengar på det. Min studenthjärna skriker: pengar!!! Men jag inser ju ganska snabbt att jag inte alls kan starta en modeblogg, eftersom inga av mina kläder är nyare än ett år. Och eftersom jag inte vet nåt om eller är ett dugg intresserad av mode. Men jag tänker att man väl måste kunna blogga om något annat, så jag skriver om lite allt möjligt på bloggis.se. Det blir såklart bara min familj och några vänner som läser, men det är okej, det är ett bra sätt att få skriva av sig.

Vilken otrolig lättnad det var när jag tagit beslutet att jag skulle hoppa av och flytta hem! Jag kände mig som en heliumballong på programmets julfest (dit inte så många från klassen kom eftersom de hade ordnat en egen fest, som jag plus några till inte var inbjudna till) när jag berättade för plus några till att jag skulle hoppa av. Flytta hem. Söka till Skurup. Jag minns hur mycket vackrare staden blev, och människorna likaså, när jag visste att jag var fri, att jag snart skulle lämna det bakom mig.

Nu ser jag den där hösten som alldeles nödvändig. Hade jag inte flyttat till Jönköping hade jag ju aldrig träffat min fina vän Johanna. Och hade jag aldrig träffat min fina vän Johanna hade jag aldrig träffat Daniel.

Och så här förtjusande var ju faktiskt utsikten från mitt mysiga 10 kvm stora rum med snedtak:

Sjöutsikt får man ju inte i Lund i första taget!

Advertisements
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

3 Responses to The beginning…

  1. Esmeralda says:

    Visste inte att de hemska Jönköpingsborna var så elaka mot dig, så hemskt… tur att du hade GG:) och bra resonemang det där med Daniel och Johanna, så brukar jag också tänka för att förstå motgångarna i livet.

  2. catrin says:

    Åh, jag gillade verkligen den här texten. Känns fint att lite mer detaljerat få ta del av en liten bit av ditt liv, före jag träffade dej. Utsikten från ditt Jönköpingsfönster är ju helt otroligt fin!

    p&k

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s