Farmorsbrev

Det här är de första breven från min farmor (jag tror att de antagligen precis hade träffats här, och att min farfar skulle ut på sjön för första gången):

Skellefteå den 4/9 1946

Älskade Lars-Gunnar! Tack för brevet som jag fick i morse. Visst är jag duktig som skriver samma dag. Eller hur? Ja, som du ser så är jag framme. Men det var nånting hemskt. I Piteå fick jag vänta från kl 11 till ½ 4. Bussen gick inte förrän då. Och så sitta denna långa tid i bussen, innan jag äntligen kom fram. Idag har jag haft det verkligen härligt. Men Du skulle också ha varit med, då skulle det varit ännu roligare. Vi steg upp tidigt i morse. Sen körde Erland, Greta, Pia, Fru Lidström och jag ut till Falkträsket. Där har vi nu legat hela dagen. Solat och badat oss och haft det skönt. Men Du kan inte ana så jag längtar efter Dig. Det är som om jag nu först riktigt kan fatta hur mycket Du betyder för mig. Det är väl för att vi inte kan träffas. Du tror väl inte att jag ändrar mig. Det får Du inte tro. Kom ihåg det. Och glömma Dig kan jag aldrig, vad som än händer. Det kommer att bli hemskt tråkigt när Du far för alltid. Men det måste gå det också. Vi får väl leva på hoppet. Älskade Du, Du vet väl att jag alltid vill följa med dig. Och jag kommer alltid att tänka på Dig när du är ute. Ja lilla Du, nu ropar Greta att jag skall komma och äta, så det är väl bäst göra det. Hon hälsar så hemskt mycket och säger att Du är välkommen hit. Lilla Pia hälsar också och tackar för chokladen. Och Erland hälsar också. Han tyckte hemskt bra om Dig och det är sällan han gör det om någon. Slutar nu med tusen hälsningar och många pussar och kramar från Din egen Inga-Lisa.”

“Skellefteå den 9/9 1946

Min egen Älskade!

[…]

Nu dessa dagar när man bara måste vara inne då har jag börjat sticka en ljuvlig agora-jumper åt Greta. Och när Greta fick se min vita kofta, så blev hon så förtjust i den så hon har fått den. Du vet den var ju lite för stor åt mig. Men på henne är den lagom. Så nu har hon fått ”ärva” den. Men hon har istället köpt garn åt mig till en ny kofta. Så nu skall jag sticka mig en ny tjusig kofta i grått och vitt. Va tror du om det? Jag kanske skickar en åt dig också. Om du vill ha den förstås? Idag har vi haft ganska bra väder. Solen har varit uppe och varmt har det varit. Så efter lunch har Greta och jag varit på stan och handlat. Jag följde bland annat med Greta att köpa en soldräkt och medan hon provade den så tittade jag på klänningarna. Jag såg då någon tjusig modell så ritade jag av den. Man får snyggaste modellen om man gör så.

Lars-Gunnar jag älskar Dig och det ska Du veta. Jag kan aldrig få Dig ur tankarna och allrahelst nu sen midsommar. Älskade Du, jag mår bara fint. Ingenting har hänt och det var ju tur det. Nu måste jag sluta detta brev. Du får ursäkta om det är slarvigt men jag är som sagt var ingen författarinna. Många hälsningar och kramar och kyssar från Din Inga-Lisa.”

Så här såg de förresten ut, min farfar och min farmor:

Advertisements
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

4 Responses to Farmorsbrev

  1. Johanna says:

    Vad du är lik din farmor! 🙂

  2. Lina says:

    Men herregud va lik du är din farmor! Så fina båda två!

  3. Ola Sjögren says:

    Hej Malin. jag vet inte om du kommer ihåg mig, vi har träffats som hastigast. Jag är uppväxt med lars Gunnar som far i huset. Måste börja med att säga att jag blir väldigt rörd av att läsa styckena ur deras korrespondens. Jag har kontaktat dig o din far via facebook. Ola

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s