Rom minus com

Jag kan inte bestämma mig för om fredagar eller lördagar är den bästa dagen.

Fredagsfrihetskänslan är svårslagen, de sista två timmarna på jobbet när det inte spelar någon roll om det ösregnar eller är strålande solsken utanför – inombords känns det som första dagen på sommarlovet när man var liten – och sedan när man går ut därifrån och känner sig som pånyttfödd. Kvällen när man har hela helgen framför sig, när man är trött efter att ha gått upp tidigt fem dagar i sträck och jobbat, men kan tvinga sig själv vara uppe lite längre än man egentligen orkar, eftersom man vet att man får sova precis hur länge man vill dagen efter.

Men idag (lördag) var det så otroligt skönt att få vakna på morgonen och inte ha någonstans där jag måste va eller något jag måste göra. Kunna strosa på stan utan något särskilt mål, äntligen få känna att jag fick lite solsken på kinderna, sitta på ett café och äta chokladglass och bara titta på folk som passerade. Komma hem och fortfarande ha största delen av dagen framför mig. Och än en gång veta att jag har sovmorgon dagen därpå.

Fredagen har alltså en mindre bra början (väckas hänsynslöst av väckarklockan när man har klister som håller nere ögonlocken), men blir bättre och bättre (ju mer man närmar sig slutet på jobbveckan) för att sluta helt fantastiskt (frihet!). Lördagen håller däremot en jämn brahetsnivå från början till slut, vilket är väldigt behagligt, men inte lika exalterande som fredagens drastiska utveckling.

Alltså: jag kan inte betsämma mig för vilken som är bäst. Och det kanske inte är livsavgörande att jag kommer fram till ett beslut heller. Men det är vad som rör sig i min hjärna ikväll. Det och hur man skriver roligt. Jag skriver (äntligen!) på en berättelse som jag hoppas ska bli något längre, och jag skulle vilja klassificera den som romcom, men problemet är att den är all rom and no com. Hittills har jag skrivit 16 sidor av rodnande kinder, svårtydda blickar och talande tystnader. Men inte en enda scen som skulle kunna få någon att ens dra på mungiporna. Jag önskar att jag var ett komiskt geni. Att det kom naturligt. Det vill jag ha i födelsedagspresent i år. Lite komisk genialitet.

Advertisements
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

2 Responses to Rom minus com

  1. Esmeralda says:

    Du har det komiska i dig Malin, det du skrivit här på bloggen har fått mig att skratta högt flera gånger=)
    Det låter förresten som att det är bra att du ska byta jobb snart och jobba med något du tycker är roligt!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s