2012

Jag har inga nyårslöften inför 2012. Jag orkar liksom inte. Jag har lärt mig att jag inte fungerar särskilt bra när jag själv sätter upp en massa regler. Jag blir bara frustrerad vilket leder till att jag gör revolt vilket alltid känns otroligt befriande i stunden men egentligen är väldigt kontraproduktivt eftersom jag gör tvärtemot vad jag lovade.

Jag tänkte att jag skulle sluta dricka läsk, men så igår var jag (mycket) bakfull och då är det bara cola som gäller. Så istället för att lova en massa saker jag kommer bryta mot har jag satt upp mål för det nya året. Mål tror jag nämligen att jag fungerar mycket bättre med, för de är något man jobbar mot istället för att jobba efter. Morot istället för piska – det är mer min melodi.

Mitt mål nummer ett för 2012 är att skriva. Skriva skriva skriva skriva skriva. I första hand på min romrom men om inte det går, vadsomhelst. Huvudsaken är att jag håller igång, övar så att det inte blir så svårt att sätta sig ner och göra det.

Mål nummer två är att upptäcka nytt. En stad, en hobby, en författare – jag känner att jag skulle må bra av att vidga mina vyer lite och utvecklas. Rent tidsmässigt måste det kanske bli på bekostnad av något annat, hur det ska gå till får året utvisa. Men den springande punkten i detta mål är väl helt enkelt att våga. Jag vill bli bättre på att våga testa nya saker istället för att alltid välja det trygga, invanda, det jag vet fungerar.

Mål nummer tre går ut på att jobba bort min oro. Minska den, i varje fall. Vilket hänger ihop med att våga, för oro/ångest känner jag ofta just när jag inte tar den lättaste vägen – när jag vågar säga vad jag tycker, när jag vågar visa mina känslor, när jag vågar ta ett beslut utan att tänka efter först. Det handlar alltså om att börja våga lita på mig själv, på att det jag bedömde vara rätt i stunden också är det, och inte börja tvivla på mig själv sekunden, timmen, dagen därpå, vilket inträffar lite för ofta i dagsläget.

Jag tror att 2012 blir ett bra år. För första gången i mitt liv kommer jag ha betald semester. Bara det liksom. Och så ska jag till min favoritstad med Catrin, och se Fantomen på Operan med Peter Jöback. Aladdin x London x Fantomen = gåshud bara vid tanken.

Nu börjar julgransprydnaderna trilla ner för att grentopparna tappar barr, blir svagare och böjer sig mot golvet. Då vet man att det är dags att klä av och kasta ut granen, innan alla barren ligger på golvet, i hyllorna, bakom listen, i fåtöljen osv. Men jag vill inte än. Jag älskar min gran, den är vacker och luktar gott och ger ett mysigt ljus. Det blir alltid så tomt när den försvinner. Ett tomt hörn, ett gapande hål, en massa kal vägg. Halva hemtrevligheten försvinner ur rummet. Så den får vara kvar några dagar till.

 

 

Advertisements
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s