Böcker och vårtrötthet

Jag tror att jag kan ha drabbats av vårtrötthet. Jag har aldrig tidigare hört talas om fenomenet, men de senaste dagarna när jag har klagat på en överväldigande trötthet från och med klockan 2 på eftermiddagarna, är det flera som har velat förklara det med denna företeelse. Är det någon annan som lider av det? Jag vet inte vad det annars skulle kunna vara, för jag sover som vanligt, jag tränar som vanligt (det vill säga inte särskilt mycket men i alla fall en gång i veckan på skridskor), jag äter nyttigare än vanligt (alltså inget godis i veckorna), jag tror inte att jag är förkyld för jag behöver inte nässpray och det brukar annars vara det första tecknet. Ändå – när klockan slår två så är det som att mina ögon plötsligt kommer på att de inte alls har för avsikt att vara öppna. Jag får ha dem halvslutna för att kunna läsa på skärmen utan att börja grina, och hade någon satt fram en säng mitt i rummet hade jag kunnat lägga mig ner och somna som en liten kattunge mitt i kontorslandskapskakafonin. Också på morgnarna är jag tröttare än vanligt – klockan halv sju måndag, tisdag och onsdag morgon har jag svårt att se meningen med livet. Vad finns det för mening förutom att sova? skriker min hjärna då, och jag famlar mig fram till duschen, kisar mig igenom frukosten och hade gett hela dagens lön för att få krypa ner under täcket igen. Jag hoppas att detta är övergående. Inte för att jag normalt är en morgonmänniska, men så här extremt plågsamt brukar det inte vara. Och nu är jag ju inte en kvällsmänniska heller. Just nu är jag en tiotilltvå-människa. Vid lunchen har jag min topp. Tragiskt.

Jag hinner/orkar alltså inte heller med allt jag skulle vilja. Böckerna ligger på hög (ja, allt annat ligger ju också på hög som ni tidigare fått bildbevis på), skrivandet ligger på hyllan, jag ligger på latsidan. Mitt gymkort förblir oanvänt (och mitt träningsschema på gymmet är med all säkerhet undanstoppat i de-som-inte-har-tränat-på-så-länge-att-vi-måste-få-dem-att-skämmas-skåpet. Där man måste be dem att plocka fram det. “Hur länge sen var det du tränade?” frågar de och man muttrar fram att “det var nog minst ett par månader sen, jag har sjuk en del och det har varit mycket annat” och de säger “jahaaa, men då borde det vara här framme, vi har bara stoppat undan dem som inte har varit här sen innan sommaren” och man säger “aaaah, jaha, ja men det var kanske innan sommaren då hehehe” och de tittar medlidsamt på en, tar fram sin nyckel och plockar fram ens schema ur skäms-skåpet.), mitt badmintonrack rostar och jag har inte köpt nya gympaskor på 10 år – för att jag glömmer att de är trasiga och fruktansvärt fula mellan varje gång jag använder dem eftersom detta ofta är en väldigt lång tid.

För att skriva om något annat än mitt februari-förfall: något jag har lyckats slutföra är att läsa ut Cirkeln.

Långt innan nästa bokklubbsmöte. Den var lättläst som ungdomsböcker ofta är, och tillräckligt spännande för att jag skulle längta lite till tåg/bussresan hem från jobbet. Men, den lämnade inget större intryck. Det var inte en Harry Potter för den hade ingen humor, och var inte tillräckligt detaljerad för att bli trovärdig. Den var ingen Guldkompassen för den hade inget större djup och inga överraskande karaktärer/miljöer. Den var inte heller någon Agnes Cecilia för mystiken blev aldrig mystisk eftersom den textades på stora skyltar och vevades framför näsan på en. Jag kan tänka mig att den tilltalar många ungdomar, särskilt dem som kan känna igen sig i någon av karaktärerna – de som känner sig lite utanför, lite fel, och som skulle ge vadsomhelst för att upptäcka att de har en kraft som gör dem speciella och utvalda. Jag vet att jag som tonåring hade känt igen mig i alla fall. Men det räcker liksom inte, inte för dagens 27-åriga Malin. Kanske hade det räckt för 14-åriga Malin. Och jag vet inte, kanske är det för att jag precis läst Mästaren och Margerita som fick mitt huvud att snurra, men Cirkeln känns lite platt. Karaktärerna är stereotypa och det man får veta om dem är bara tillräckligt för att man ska förstå deras roll i handlingen – inte för att lära känna dem på djupet. Många av bokens lösningar och förklaringar känns för enkla och framhastade. Det är för mycket som skrivs på näsan, för mycket som sägs rätt ut och för lite riktig mystik och intressant dialog. Jag kommer antagligen läsa fortsättningen för att den kommer vara lätt att läsa och för att jag någonstans ändå vill veta vad som kommer hända med karaktärerna och hur de kommer utvecklas (för förhoppningsvis kommer de att göra det), men inte för att jag egentligen är särskilt fascinerad av historien eller den magiska världen. Det som är mest spännande med boken tycker jag är hur karaktärerna upptäcker sina magiska förmågor och använder dem i vardagen, och de situationer som då uppstår. Lite som i Matilda av Roald Dahl. Deras magiska krig känns dock bara simpelt, platt och ganska fånigt. På sätt och vis är det ganska skönt att den inte var så där superduperfantastisk som jag trodde att den skulle vara, för nu slipper jag gå och längta i ett år på att den sista delen ska komma.

Nu har jag gått vidare till nästa bok, som det sedan ska skrivas en riktig recension om:

Den kommer väldigt rätt i tiden, då jag har många invanda mönster att försöka bryta, och känner att jag behöver förändring.

Och så till skrivandet. Som står still. För att hämta inspiration samtidigt som jag skjuter lite till på att öppna Word, har jag idag köpt lite bläddrigare läsning:

  

Jag älskar skrivtidningar. Jag blir verkligen sugen på att komma igång. Och så gillar jag att de gör skrivandet så opretentiöst – de vänder sig till alla, till folket, till den breda massan som drömmer om att skriva en bok. Vilket ju nog är en majoritet av befolkningen.

Så nu ska jag läsa och inspireras lite. Och äta choklad.  Och vara uppe länge. För idag är det fredag och jag tänker ta kampen mot mina sjunkande ögonlock.

Advertisements
This entry was posted in Uncategorized and tagged , , , . Bookmark the permalink.

4 Responses to Böcker och vårtrötthet

  1. Mem says:

    Så roligt att du är igång och läser och skriver igen, vårtröttheten till trots. Jag har funderat på att läsa Cirkeln, men köpte ändå inte den när jag hade chansen på bokrean. Just nu läser jag Min kamp, som visserligen är ganska trevlig och enkel läsning, men som jag inte riktigt förstår storheten med.

  2. Esmeralda says:

    Gäller fenomenet med ögonlocken kl två även på helgen? Eller då sover du till kl två??;)

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s